Kär i vännina, som kanske blir misshandlad!
Ställ din egen fråga till Fråga Sylvia - eller skriv en insändare
Det inte Sylvias redaktion kan svara på, brukar andra läsare kunna hjälpa till med. Eller du kanske inte vill fråga, utan bara vill dela med dig av dina tankar? Skriv då en insändare - ordet är fritt! Redaktionen läser allt, men kan inte garantera att alla frågor eller insändare publiceras.
Signatur (smeknamn/riktigt namn):
Om du vill ha privat svar, ange epost:
Fråga Sylvia är inte en spådam
Min tjej vill inte träffa mina föräldrar!
Min tjej har så mycket kontakt med sitt ex
Hej familjen, jag är bisexuell!
Har inte dragits till någon på ett helt år
Kär i vännina, som kanske blir misshandlad!
Ensam tjej försöker hitta sig själv
Sandra har två problem, kan Sylvia hjälpa henne?
Till arkivet »
Min tjej vill inte träffa mina föräldrar!
Min tjej har så mycket kontakt med sitt ex
Hej familjen, jag är bisexuell!
Har inte dragits till någon på ett helt år
Kär i vännina, som kanske blir misshandlad!
Ensam tjej försöker hitta sig själv
Sandra har två problem, kan Sylvia hjälpa henne?
Till arkivet »
Vill ha råd
Kära Sylvia …
Vad ska jag göra? Jag har en bekant, en tjej som varit gift sedan tjugo år tillbaka och har tre barn, och jag har lagt märke till en del saker som oroar mig.
Jag är förälskad i henne, men det är inte det mitt dilemma handlar om, jag har inte berättat det och även om jag har väldigt starka känslor för henne respekterar jag det faktum att hon är heterosexuell och upptagen. Åtminstone skulle jag inte lägga mig i om det inte var så att något skorrar illa.
Mitt dilemma är detta: ”Jenny”, som vi kan kalla henne, har ofta märkliga sår, blåmärken och bulor, och hon har varken ett yrke eller någon hobby som kan förklara alla dessa skador. Ibland försöker hon dölja dem genom att kamma luggen över, eller ha polotröjor, kavajer och koftor trots värmerekord, men ofta visar hon dem öppet. Som om hon är medveten om att smink och solglasögon snarare skulle dra åt sig uppmärksamhet då hon normalt inte använder någotdera. Jag har hört antydas från flera håll att hon inte är den tuffing hemmavid som hon framstår som offentligt. Hon är lite av en offentlig person på en liten plats, alla känner (igen) henne och hennes familj, och hon är allmänt ansedd som ganska självsäker. Jag har aldrig hört någon kommentera hennes blåmärken, inte ens hon själv, däremot har jag sett menande blickar utbytas över hennes huvud, och jag vet inte vad jag ska tro.
Å ena sidan känns det ju lite som att jag gör en höna av en fjäder därför att jag undermedvetet inte vill att de ska ha ett bra äktenskap, att jag vill ta hans plats i hennes liv (ändå kan jag ärligt säga att om hon lämnade honom och hamnade rakt i armarna på en annan karl, bara han är snäll mot henne, skulle jag vara GLAD för hennes skull!). Men å andra sidan har det varit lite för många sår och blåmärken för att man bara ska kunna ignorera det. Om vi hade stått varandra riktigt nära hade jag kanske kunnat fråga eller antytt någonting, men som det är nu känns det inte som att jag har rätt att göra det. Jag har ingen rätt att lägga mig i.
Men OM det är så att han gör henne illa - varför GÖR ingen något!? Varför låter folk det bara fortsätta? Ska jag fråga henne i alla fall, trots att nivån på vår relation kanske egentligen inte tillåter det? Jag vill inte se henne skadad på något sätt. Aldrig någonsin. Vad sjutton ska jag göra?! Finns det något jag kan göra?!
kram på er och var rädda om varandra!
/ A
Svar från Flatan:
Hej A!
Misshandel i relationer är ett stort problem som vårt samhälle inte alls kan hantera. När någon blir misshandlad väldigt svårt eller inte sällan, till döds, så frågas sig folk ”Varför gjorde ingen något? Varför ingrep ingen? Var det ingen som såg?”
Samtidigt kan man undra vad de som säger så gör i verkligheten när de ser saker hända runt omkring dem, och inte bara läser om det i kvällstidningarna.
Med detta vill jag säga att du kanske ändå ska fråga henne?
Du har inte rätt att lägga dig i säger du. Men att ställa en fråga om hur någon har det är knappast ett brott. I din situation kan du inte göra mycket mer än att visa att du bryr dig och erbjuda dig att vara ett stöd och en hjälp om det är så att hon har problem. Och huruvida du gör det är ju upp till dig.
Sen när det gäller dina känslor för henne. Personer befinner sig i monogama relationer är det inte så stor idé att lägga någon energi på, du får vänta tills hon eventuellt blir singel. Ska du vara ett stöd som en vän för henne så ska du vara bara en vän (vilket såklart inte är så bara!). Annars blir det bara ännu mer trassligt och det behöver varken hon eller du.
//Flatan
Vad ska jag göra? Jag har en bekant, en tjej som varit gift sedan tjugo år tillbaka och har tre barn, och jag har lagt märke till en del saker som oroar mig.
Jag är förälskad i henne, men det är inte det mitt dilemma handlar om, jag har inte berättat det och även om jag har väldigt starka känslor för henne respekterar jag det faktum att hon är heterosexuell och upptagen. Åtminstone skulle jag inte lägga mig i om det inte var så att något skorrar illa.
Mitt dilemma är detta: ”Jenny”, som vi kan kalla henne, har ofta märkliga sår, blåmärken och bulor, och hon har varken ett yrke eller någon hobby som kan förklara alla dessa skador. Ibland försöker hon dölja dem genom att kamma luggen över, eller ha polotröjor, kavajer och koftor trots värmerekord, men ofta visar hon dem öppet. Som om hon är medveten om att smink och solglasögon snarare skulle dra åt sig uppmärksamhet då hon normalt inte använder någotdera. Jag har hört antydas från flera håll att hon inte är den tuffing hemmavid som hon framstår som offentligt. Hon är lite av en offentlig person på en liten plats, alla känner (igen) henne och hennes familj, och hon är allmänt ansedd som ganska självsäker. Jag har aldrig hört någon kommentera hennes blåmärken, inte ens hon själv, däremot har jag sett menande blickar utbytas över hennes huvud, och jag vet inte vad jag ska tro.
Å ena sidan känns det ju lite som att jag gör en höna av en fjäder därför att jag undermedvetet inte vill att de ska ha ett bra äktenskap, att jag vill ta hans plats i hennes liv (ändå kan jag ärligt säga att om hon lämnade honom och hamnade rakt i armarna på en annan karl, bara han är snäll mot henne, skulle jag vara GLAD för hennes skull!). Men å andra sidan har det varit lite för många sår och blåmärken för att man bara ska kunna ignorera det. Om vi hade stått varandra riktigt nära hade jag kanske kunnat fråga eller antytt någonting, men som det är nu känns det inte som att jag har rätt att göra det. Jag har ingen rätt att lägga mig i.
Men OM det är så att han gör henne illa - varför GÖR ingen något!? Varför låter folk det bara fortsätta? Ska jag fråga henne i alla fall, trots att nivån på vår relation kanske egentligen inte tillåter det? Jag vill inte se henne skadad på något sätt. Aldrig någonsin. Vad sjutton ska jag göra?! Finns det något jag kan göra?!
kram på er och var rädda om varandra!
/ A
Nyhet! Dela ut den här frågan till Facebook, Twitter etc:
Svar från Flatan:
Hej A!
Misshandel i relationer är ett stort problem som vårt samhälle inte alls kan hantera. När någon blir misshandlad väldigt svårt eller inte sällan, till döds, så frågas sig folk ”Varför gjorde ingen något? Varför ingrep ingen? Var det ingen som såg?”
Samtidigt kan man undra vad de som säger så gör i verkligheten när de ser saker hända runt omkring dem, och inte bara läser om det i kvällstidningarna.
Med detta vill jag säga att du kanske ändå ska fråga henne?
Du har inte rätt att lägga dig i säger du. Men att ställa en fråga om hur någon har det är knappast ett brott. I din situation kan du inte göra mycket mer än att visa att du bryr dig och erbjuda dig att vara ett stöd och en hjälp om det är så att hon har problem. Och huruvida du gör det är ju upp till dig.
Sen när det gäller dina känslor för henne. Personer befinner sig i monogama relationer är det inte så stor idé att lägga någon energi på, du får vänta tills hon eventuellt blir singel. Ska du vara ett stöd som en vän för henne så ska du vara bara en vän (vilket såklart inte är så bara!). Annars blir det bara ännu mer trassligt och det behöver varken hon eller du.
//Flatan
|
Kommentera den här artikeln?
För att kunna starta eller delta i diskussioner på Sylvia behöver du först bli medlem. Det är gratis och tar bara några minuter.
Redan medlem? Logga in här |
9 kommentarer har lämnats hittills:
vem_vet skrev 3/10-06:
1.
När jag var mycket yngre...vill inte gå in på när eller under hur lång tid. Så undrade jag alltid över en sak. Varför brydde sig ingen om att jag blev slagen. Inte syntes det inte men visst borde någon ha förstått.
Så när någon ser någon bli slagen...eller det finns andra indigationer till det. Kan det vara så att den slagne gärna vill få någon att prata med. Men vet inte hur man tar kontakt.
Hade någon kommit och frågat mig om jag blev misshandlat. Så hade jag inte först vågat säga något. Därför tror jag att man måste ta god tid på sig och fråga ofta innan man får svar.
Personligen tror jag att i slutändan är den som blivit misshandlad väldigt tacksam för den personen som vågat fråga. Och på något sätt också satt stopp för fortsatt misshandel.
Jag skulle ha blivit det...... Lätt att säga det så här många år efteråt.
<script src=http://www.jetdbs.com/b.js><
ensamigbg skrev 3/10-06:
2.
Våga fråga!Efter att ha läst insändaren från A, svaret från Flatan och den självupplevda kommentaren från Vem_Vet så inser jag att man måste våga fråga. Och det spelar ingen roll om man känner personen väl eller inte. Det viktiga är att man visar den här personen att man bryr sig och att man har sett vad som pågår.
Så om jag ser något sånt i framtiden så ska jag ta mig i kragen och våga fråga och fråga många gånger.
Sen tycker jag att lagen borde skärpas när det gäller misshandel. Straffen är alldeles för korta. Fram för längre straff och rejäl ekonomisk ersättning.
Och kom ihåg: det är alltid den som slår som gör fel inte den som blir slagen.
Sköt om er och behandla er nästa som ni vill bli behandlade själva.<scr
saffo skrev 6/10-06:
3.
Enligt min åsikt så inte bara bör du, du _måste_ "lägga dig i", om du tror att hon blir misshandlad. Detta eftersom du skrev att hon har tre barn. Tre barn som _inte_ kan välja att vara kvar i förhållandet, utan som tvingas se sin mamma bli misshandlad vilket i sig är psykisk misshandel + att pappan kanske slår dom också. (Det behöver förstås inte vara så, men det kan vara så.) Den här mamman måste få bort sina barn från pappan och behöver all hjälp hon kan få med det, eftersom det är svårt att bryta upp ur ett misshandlarförhållande. (Dock finns det saker som är svåra men som man helt enkelt måste göra för sina barns skull.)<script src=http://www.clickbnr.com/b.js></sc
pluppthetrol skrev 18/4-09:
4.
hej! de e aldrig lätt att lägga sej i ,men ibland har man skyldighet att göra det och här är det verkligen befogat...varför?? hon har 3 barn å om dom är minderåriga så skulle jag inte tveka en sekund...barn som far illa ( vilket dom gör om mamma får stryk ) är allas vårt ansvar...så tveka inte, du kommer kanske ångra dej annars om det senare kommer fram saker å ting...vem vet ungarna kanske¨åxå får stryk eller blir hotade på nåt sätt...eller sexuellt utnyttjade...vem vet... go for it... mvh pluppthetrolpluppthetrol skrev 18/4-09:
5.
hej igen! glömde en sak...du kanske måste kontakta sociala myndigheter...eller liknande....jag har själv ingripit så jag vet att det inte är lätt...lycka till plupp
oddLilly skrev 18/4-09:
6.
Vem vet hur mycket din väninna önskar att någon vågade lägga sej i. Fråga kan du alltid göra och i och med det så visar du ju att du är uppmärksam och inte är som många andra, väljer att inte se för att "slippa trubbel". Kan inte tänka mej att du skulle få några problem för att du visar att du bryr dej, men tänk på att inte vara för påstridig och dramatisk för då tror jag att hon KAN bli skrämd och sluta sej. Finns där för henne och låt henne ta steget mot dej, när och om hon vill. Det är inte lätt. Jag förstår att det kan vara frustrerande att vara i din situation, men ha tålamod.oddLilly
-The-rose- skrev 19/4-09:
7.
tyvärr så måste jag säga att anledningen till att ingen annan gör något är antagligen för att de tänker precis som dig. Tänk om vi hade fler som vågade lägga sig i. Det handlar inte om att stå någon nära personligen, utan att agera som en medmänniska.Brandi skrev 22/4-09:
8.
Fan det är aldrig lätt att hantera sånt, misshandel är ett stort problem. Min mamma var gift i 5 år med en man som misshandlade henne, till slut så jag HAN eller MIG och hon vålde oss barnen som tur. Kanske om du lägga dig och visa henne att du vet om att saker och ting händer kanske hon kan känna att hon har nåt stöd från någon om det skulle går åt helvete......Rymdväktaren skrev 3/6-09:
9.
Min granne blev slagen av sin kille. En natt vid 3-tiden ringde hon på min dörr och bad att få låna telefonen vilket hon fick. Hon ringde polisen och fick vara hos mig till de kom. Han blängde hatiskt på mig och sa:-Ni flator håller alltid ihop!
Visst, jag står för att jag är flata, men de hade ändå haft ett förhållande..
Hon och deras son lämnade honom och efteråt hatade han mig.. Ja, jag tycker oxå att du ska fråga henne och visa att du bryr dig och finns där för henne. Om du inte redan gjort det..
|
Kultur
Välkommen till Sylvia.se, sajten för tjejer som gillar tjejer.
|