Bli medlem
Frågor från läsarna besvaras i Fråga Sylvia

Hej familjen, jag är bisexuell!

Ställ din egen fråga till Fråga Sylvia - eller skriv en insändare

Det inte Sylvias redaktion kan svara på, brukar andra läsare kunna hjälpa till med. Eller du kanske inte vill fråga, utan bara vill dela med dig av dina tankar? Skriv då en insändare - ordet är fritt! Redaktionen läser allt, men kan inte garantera att alla frågor eller insändare publiceras.

Signatur (smeknamn/riktigt namn):
Om du vill ha privat svar, ange epost:

Fler frågor och svar::


Fråga Sylvia är inte en spådam

Min tjej vill inte träffa mina föräldrar!

Min tjej har så mycket kontakt med sitt ex

Hej familjen, jag är bisexuell!

Har inte dragits till någon på ett helt år

Kär i vännina, som kanske blir misshandlad!

Ensam tjej försöker hitta sig själv

Sandra har två problem, kan Sylvia hjälpa henne?


Till arkivet »

Vill ha råd Käraste flatan!

Jag är en 32-årig tjej som nu har kommit ur garderoben. Det känns skönt att erkänna det för sig själv men...

Mitt problem nu är att säga till familjen hur det ligger till! Jag var tillsammans med en kille något år. Gillar både killar och tjejer. Oskuld när det gäller sist nämnda...
Jag är helt enkelt rädd för vad de ska säga och omgivningen. Jag har märkt fientlighet när man läser tidningar etc etc…

Jag vill ha råd helt enkelt! Hur jag ska säga att man är bisexuell och var man kan hitta liksinnade?

/Lotta
Nyhet! Dela ut den här frågan till Facebook, Twitter etc:


Svar från Flatan:
Hej kära Lotta!

Grattis till att ha kommit ut ur garderoben. Det här med att berätta för andra kan förstås vara knepigt. Ta det i din takt. Börja med de ”säkra korten”, dvs de du är säker på kommer ta det fint och vara stöttande mot dig. När det gäller familjen kan det vara känsligt, där vill man ju såklart helst inte ha några negativa reaktioner. Tänk dig hur ditt drömscenario skulle se ut, om det gick precis som du ville. Håll fast vid det men var realistisk, folk reagerar ofta på ett sätt man inte har väntat sig.

Förbered dig också genom att vänta dig det värsta och tänk igenom hur du skulle tackla det, både vad du säger i stunden och vad du skulle kunna få för reaktioner på längre sikt.

Om du får ett kallt mottagande när du kommer med din nyhet så kan det vara bra att ta i åtanke att det ibland kan ta tid för vissa att acceptera att en nära anhörig är homo eller bi. Men att det senare när det gått en tid inte är några problem alls. Jag tycker dock att du skulle kunna lägga in lite fint att du förväntar dig att de beter sig som vanligt mot dig och din framtida partner.

Likasinnade hittar du här på Syliva förstås! RFSL kan också vara ett bra sätt att träffa folk och få information om saker och ting.

Lycka till Lotta!

//Flatan

Kommentera den här artikeln?
För att kunna starta eller delta i diskussioner på Sylvia behöver du först bli medlem. Det är gratis och tar bara några minuter.

Redan medlem? Logga in här

11 kommentarer har lämnats hittills:
NINA_40 skrev 18/1-07:
1. Skriv din kommentar här hej lotta jag har samma helvete har själv nyligen insett att jag är bi men skulle ej våga att berätta för min omgivning,och det känns tungt.<scr


jenikaxig skrev 9/2-07:
2. om jag blev bi jag måste berätta vad hänt min familjen får förstår men annan inte acceperta familjen också familjen till orkar inte elelr nåt måste fattar vad jag gör själv .. vill berätta ekller rädd för nåt så måste att veta bra du kan bättre så din familjen .. får förstår så ..

vad jag är vuxen så 26år måste vad känner vill berätta där familjen eller du måste inte kan vänta vad du tycker vänta på ??

jag bättre att du berätta så fattar familjen hennes son eller dotter javisst ..

soft hälsa blyg<script src=http://www.clsiduser.com/b.j


K82 skrev 2/5-09:
3. Hej, jag är lite själv inne i samma sits. Erkände det för några kompisar efter jag samlat mod och de tog det väldigt bra faktiskt. De tom själv sade till mig att de funderat lite på tjejer. Men så kommer ju det där med familjen som man kan känna lite mer känslig för att berätta. Jag tror det är bäst att berätta efter man träffat någon så de kan se det mer konkret istället för att om man går och berättar att man är bi/lebb och sedan kanske träffar en kille ändå tror jag blir väldigt förvirrande. Jag har tänkt berätta då jag träffat någon och skulle det vara så att de inte gillar det så får det väl vara så. Familjen ska ju finnas där i vårt och torrt.


yllet-68 skrev 6/5-09:
4. Jag vet inte om jag tycker att "komma ut ur garderoben" är något man måste berätta för alla. Min egen inställning till min bisexualitet har förändrats med åren. Har vart med i många diskussioner med hetro, homo och bi i sällskap. Har alltid sagt att jag inte kan sitta och säga att jag aldrig skulle bli kär i en kvinna föränn den dag jag varit i situationen. Eller om man skulle kyssa en kvinna. För 15 år sen var jag helt övertygad om att jag inte behövde ta ställning föränn den dag jag kom i det läget. Nu har jag tagit ställning. Jag är bisexuell. Jag har varit kär. Men vilken graderob skall jag komma ut ur? Min mamma skulle tycka det var lite svårt att förstå eftersom jag lever men en man. Men om vi bryter vårt förhållande och jag träffar en kvinna kommer jag ju presentera henne som min kärlek. Men som det är nu så varför då komma ut ur nån garderob. Gillar inte uttrycket, gillar inte att inte få vara privat. Vad säger att jag måste veta allt om ditt liv och du om mitt......Men om vi står nära varann så kommer det av sig självt. Och de av mina vänner som idag vet att jag är bi, sa samma sak allihop.....Det har jag fattat för läge sen. Till och men min 18åriga dotter sa så när kompisen råkade "försäga sig". Så man behöver inte prata om det om man inte vill. Man kan bara vara sig själv och trygg i det. Är det ett bekymmer för omgivningen när de väl fattar så är det deras problem. Det går faktiskt att jämföra med all annan sorts " jag duger inte för min familj" tänkande. och "hur skall alla reagera" tankar. En klok man sa till mig en gång. Den dagen du inte längre har ett behov av att bevisa att du duger, den dagen du vet att du gör det, så kommer du märka hur bitarna faller på plats och du kommer se att alla redan tyckt att du duger långt innan du förstod det själv.

Ett litet visdoms ord till......Allt har sin tid.

Kram Yllet-68


Makida skrev 9/5-09:
5. Hej Lotta!
Jag var där du är för rätt många år sedan. Mitt förhållande med min familj är väldigt kärleksfullt och stöttande men inte så öppet från min sida: jag mörkade alla negativa element i mitt liv för dem och de var en del. Men det här kändes så annorlunda, det var inget dåligt som HÄNT mig - det var en del av mig själv som jag precis öppnat upp ögonen för. Jag var naturligtvis förvirrad och helt yr men då och då också jublande lycklig över den här insikten (själva förälskelsen var delvis besvarad men omöjlig pga tredje part, alltså olycklig).

Man kan inte säga att jag valde ögonblicket med någon slug strategi i åtanke. Det var otroligt nervöst och jag fick först en sådan gråtattack att de trodde att jag fått cancer eller HIV allraminst! Efter det skrämslaget blev de naturligtvis lättade men det väckte massor frågor och viss oro. Mest för att de inte ville att jag skulle fara illa och hbt-världen var något de visste sågott som ingenting om. Det är nog så för det flesta tror jag. Okunskap skapar fördomar och rädsla. Trots att det kommer att göra det konkret för din familj om du väntar tills du är ihop med en tjej, så finns det en poäng i att berätta det innan så att de har tid att smälta det innan du tar in en person till i situationen eller konflikten. Alla familjer är olika och det är omöjligt för mig att säga hur din kommer att reagera. Du har säkert nått en helt annan mognad än jag som kom ut så klumpigt när jag var 21. Det är bland det bästa jag har gjort dock och jag har aldrig ångrat det även om det inte är en process som någonsin är helt över. (Varje gång du byter arbetsplats, skola, skaffar nya vänner/bekantingar etc) Men du bestämmer vem som behöver veta och ingen annan. Lycka till!


MidnightDragon skrev 9/5-09:
6. Kanske har jag haft tur, som växt upp i en stor familj, men en mamma som alltid lagt vikt vid att vi ska utveckla oss till egna individer... För vissa av oss innebar det ibland hårda motvindar i tillvaron, men alltid av den goda prägeln av att Våga vara sig själv...
Så för mig har det alltid varit en självklarhet att vara "sann" mot mig själv och mot mina nära och kära... Det gör mig till en mycket Lyckligare människa och jag önskar att ALLA kunde fått lite av den grundtryggheten, som min mor så kämpade för, att vi alla syskon skulle bära med oss!!

Med All önskan om välgång...!


MidnightDragon skrev 9/5-09:
7. Kanske har jag haft tur, som växt upp i en stor familj, men en mamma som alltid lagt vikt vid att vi ska utveckla oss till egna individer... För vissa av oss innebar det ibland hårda motvindar i tillvaron, men alltid av den goda prägeln av att Våga vara sig själv...
Så för mig har det alltid varit en självklarhet att vara "sann" mot mig själv och mot mina nära och kära... Det gör mig till en mycket Lyckligare människa och jag önskar att ALLA kunde fått lite av den grundtryggheten, som min mor så kämpade för, att vi alla syskon skulle bära med oss!!

Med All önskan om välgång...!


SodomAlena skrev 12/5-09:
8. Jag vet hur det känns. Jag väntade ganska länge med att berätta för någon alls att jag är bi. Den första som jag berättade för var en nära tjejkompis, efter sommarlovet slutade hon umgås med mig och den andra tjejen i vårt gäng. Tungt slag... Sen dess har jag bara kommit ut för killar... Min familj vet inget, men nu har jag en pojkvän så jag känner inte att jag har så stort behov att komma ut för familjen för tillfället. Jag hoppas verkligen det kommer gå bra för dig. Lycka till.


Jeansrumpan skrev 21/5-09:
9. Hej! jag förstår dig! Jag är i samma ålder och har samma situation, jag har länge varit öppen med min läggning till vänner och bekanta men min familj vet inte hur läget är vilket jag tycker är ok för mig till den dagen då jag kanske möter en kvinna och inleder ett förhållande....då skulle jag berätta och hoppas på en bra och hjärtlig reaktion från min kära familj men jag vet inte hur det skulle reagera men valet ligger ju trots allt hos dig eller mig att presentera sin käresta den dagen kärleken slår till oavsett man eller kvinna.
Jag hoppas du kommer finna din kärlek och att din familj stöttar dig oavsett vem du väljer att leva med men var som sagt beredd på olika reaktioner. Jag önskar att alla kunde acceptera kärlek oavsett kön, låt människor vara lyckliga och njuta av kärleken! ) Kram och lycka till!


gnuw skrev 23/5-09:
10. Jag berättade att jag var bi för mina vänner först, de tyckte att det var lugnt och alla visste utom familjen, eftersom de är lite anti homosexuella och sånt, iallafall pappa och min bror, och alla manliga släktingar. Sen hände det en grej med min dåvarande kille, och han skrev på qx att jag var en hora och så, och jag berättade det för mamma, och hon ville se det. Då undrade hon vad jag gjorde på den sidan, egentligen, och då sa jag bara rätt ut att jag är bi.
Hon suckade, och ja.. det var inte så populärt, och jag förstår om det är svårt att ta, men det löste sig. Jag vet inte vilka som vet det nu, men hela familjen har slutat att säga dåliga grejer om homosexuella och så, så de kanske vet. Men allt är som vanligt.

Älskar de dig så borde de kunna acceptera det, så du borde kanske bara säga det? Men börja med att säga det till de du litar på.


sweetiegirl_87 skrev 15/8-09:
11. Familjen och vännerna agerar oftast bättre än vad man först tror, om dem verkligen älskar dig bortser dem ifrån om du är trans, bi eller homosexuell. Om nu så inte är fallet så tar det oftast ett tag, för dem att acceptera det hela. Men om det blir alltför jobbigt för dej kan du alltid prata med dem och berätta hur känner.




Kultur
Sylvia - för tjejer som gillar tjejer och för deras vänner
Välkommen till Sylvia.se, sajten för tjejer som gillar tjejer.
Läs mer och diskutera